måndag 26 november 2012

Här kommer ännu ett uppdrag. Nu gäller det för er att informera för andra klasser.
1. Skriv ut er plansch och sätt upp över hela skolan så att ingen kan missa dem!
2. Läs på om dessa två livsöden, eller hitta egna på datorn. Sedan ska ni göra en kort redovisning där ni presenterar projektet, livsödena och, viktigast av allt, insamlingen.
3) Skriv ut den lappen om insamlingen som ni sedan ger till de andra klasserna. Vi skickar den till Magnus så att han kan ge den till er.

Vi kommer till skolan fredag vecka 50 och hämtar pengarna,vi vill att ni även meddelar detta till eleverna som ni redovisar för. Detta är även det slutliga datumet för er insamling i klassen.

Två livsöden

Tinto och hans bröder kom till barnbyn i Mamelodi utanför Sydafrikas huvudstad Pretoria, för 13 år sedan. Idag är han 21 år och klarar sig själv. Men innan han kom till barnbyn tvingades han och hans syskon försörja sig själva och överleva på gatan.
När han var liten hade han inget familjeliv, de levde som gatubarn och var mycket självständiga, de var vid åtta års ålder tvingade att försörja sig själva och levde utan sina föräldrar. Varje dag var en kamp för överlevnad och varje dag kunde vara deras sista. Ingen brydde sig om dem, de var tvungna att hitta mat själva. Ibland stal de bandspelare från bilar för att kunna sälja dem och köpa mat.
När de anlände till SOS Barnbyar upptäckte de att saker och ting inte går till som på gatan. I en familj finns det regler, på gatan finns det ingen som säger till dig när det är dags att tvätta sig eller liknande. Innan SOS var det Tinto som var tvungen att fungera som en förälder för sina yngre bröder trots att han bara var åtta år gammal. Tinto ser SOS Barnbyar som en förälder, och på grund av dem har han och sina bröder fått en ny chans i livet.
Tinto som var tvungen att fungera som en förälder för sina yngre bröder trots att han bara var åtta år gammal.
Tinto ser SOS Barnbyar som en förälder, och på grund av dem har han och sina bröder fått en ny chans i livet. Tinto frågar ofta sig själv, ”Var hade jag varit om jag hade fortsatt leva på gatan, utan SOS?”
SOS Barnbyar jobbar världen över med samma metoder för att ge de mest utsatta ett människoliv med värde. Ett barn behöver inte bara mat, kläder, rent vatten och tak över huvudet. De behöver också få skratta, få leka och bli älskade. Detta jobbar SOS Barnbyar väldigt mycket med. Många av barnbyarna gör det även möjligt för grannskapets barn att få gå i skolan. De har ett omfattande utbildningsprogram och anser att utan utbildning har de här barnen ingen framtid, utan utbildning har inte Sydafrika någon framtid.
Barnhemmen är ofta överfulla och utan deras hjälp skulle barnen få leka på gatorna, utan mat eller tak över huvudet.


Jents är en 23årig kvinna i Sydafrika som är lesbisk. Att vara lesbisk i Sydafrika är inte det lättaste. Risken att bli våldtagen är stor. Ändå är Sydafrika det land i Afrika som är mest toleranta mot lesbiska.
När Jent var 17 år var hon ute med sin flickvän en kväll. Hon är stolt över att vara lesbisk, hon har aldrig undanhållt det. De upptäckte att två killar följde efter dem, Jents och flickvännen kom ifrån varandra. Killarna ropade "Du är ingen man, du ska få se hur det är att vara kvinna!"
Sedan våldtog de henne och slog henne med tegelstenar. Polisen hittade henne och tog henne till sjukhuset. Man kände knappt igen henne. Polisen startade en utredning men den lades ner efter tre månader. Jents fick aldrig någon förklaring till varför.
Våldtäkten har inte gjort Jents rädd. Den har inte fått henne att ändra sig. Hon är fortfarande lesbisk och är stolt över det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar